circustiger

En trettiominuter lång promenad:

Snön knarrar under mina bruna kängor med högt skaft och snörning. Kanten på den svarta kappan blåser lite i vinden och från ipoden strömmar Jocke Bergs lite rispiga stämma. Han sjunger att om jag hade lite kärlek så var den till dig och jag går snabbare. Vänder blicken uppåt och det landar små sjok av snö på min kind. En verklighet. Och en annan: Jag blickar uppåt eftersom jag hört ett ljud från ett träd som låter misstänkt en galen fågel med antagligen både fågelinfluensa och salmonella. Det lossnar snö från träden och ner över mig. jag vet ej var jag ska fokusera blicken när det finns så många punkter så jag står skelögd medan det lägger sig klibbande mot kinden. Tio minuter senare halkar jag på en isfläck samtidigt som jag i fallet kommer åt volymen på ipoden vilket resulterar i högsta volym ÄLSKLING DET ÄR LIVET SOM LEKER DET LEKER MED OSS NU just när mitt knä smäller i backen. Jag reser mig upp och svär. Linkar hemåt mot en frodig kopp kanelte.