circustiger

Dokumentation av en liten vindruvas färd mot magen på påskafton.

En av mina bästa böcker i världen: Orissa av Ola Julén.

Väldigt enkel men alldeles genial.

Idag hängde Jesus på korset och kanske gjorde sina toalettbestyr eller kanske tänkte på hur dum världen är eller kanske såg gud. Saker att känna tacksamhet över:
Att man inte är Jesus
Att jag har hittat min lägenhetsnyckel
Att jag har skrivit CV + Personligtbrev. Nu måste jag bara ta ett väldigt trevligt kort på mig själv för att motbevisa att jag inte är en bondlurk med JobLine-brallor och Valmet-keps, sedan är det fritt fram för jobbsökande.
Att jag ska ta bussen till Tevil snart.

JAG OCH MILL HAR FÅTT EN LÄGENHET NU!! På hornstullstrandsgatan (undrar om det blev rätt nu, säkert inte, men men!). Vi får flytta in den FÖRSTA JUNI. Vi KANSKE har en BALKONG och vi KANSKE har utsikt mot VATTNET, eller en GÅRD MED FINA TRÄD (eller en parkering).
Till Mill: WOHO KANALEF!!!!!!!!!!!!
Har lagat vild mat i ren glädje och spillt ner hela min mössa (har ju inga grytlappar).

Ljuvt!

Min chef har en dotter som är åtta år och som har världens varmaste hjärta. Hon heter Linnéa och hon drar sitt tunna pekfinger längs med hennes pappas ådror på underarmen och säger tack för att du finns. Tack för att du finns. Och vid middagsbordet säger hon att hon har så mycket leksaker, att hon inte behöver något mer och hon älskar att spela The Sims. Hennes favoritgubbe är en tjej som tar hand om alla gamla människor som kommer hem till henne samtidigt som hon tar hand om barn som ingen vill ha. Linnéas lillasyster är ett yrväder med rosa prinsessklänning. Hon hoppar allt vad hon kan i sin pappas säng och sedan ställer hon sig bredvid mig och säger; Moa, känn hur hårt mitt hjärta slår. Känn här.

Råttbebisarna är döda. Komjölken tog livet av dem. ÅH NEJ. FÖRLÅT. Säger till mig själv att hade det inte varit dödsmjölken hade det varit anticimex med giftdosor. Det här är så sorgligt.

Det pågår dramatik i bondeland. Den döda platta råttan jag hittade under ”järnmattan”  kan ha varit en sjubarnsmorsa. Tragik! Så för att sona för mina synder (dvs att det troligen var jag som råkade köra över henne (råttmamman) med traktorn) har jag nu gjort ett litet bo för dessa sju bebisar och tagit upp dem till min lägenhet. Jag matar dem med varm komjölk genom en liten spruta och sedan spelar jag Bright Eyes för extra välmående. Jag betvivlar dock att min heroiska insats kommer lyckas. Men om man bortser från omständigheterna, att deras mamma är död och att de befinner sig i själva mördarens händer, verkar de glada. Fortsättning följer.

Är nu i bondeland efter att ha kört en stor jeep-bil i dödsmörker. Tre saker som är skit med att köra bil i mörker:

1. Trots att man använder helljus så ser man ändå inte långt fram på vägen.  Detta är ett problem eftersom:

2. Det alltid på ett visst ställe brukar stå femton renar mitt i körbanan och slicka på vägen.

3. Folk glömmer/jävlas genom att inte stänga av helljuset. Detta är inte okej eftersom man blir bländad/halvblind och tror att man ska köra av vägen/köra in i  bilen man möter/köra in i en ”osynlig” ren.

Idag har jag jobbat hela dagen samt insett att min humor blivit så morbid på sista tiden. Jag skrattade nämligen högt när jag såg en platt råtta ligga under "järnmattan" som vi brukar köra traktor över. 
Ikväll ska jag vara med min fina Tevil och vi ska mysa till fina filmer och hoppa till Kids. Sist vi hoppade till Kids ( i trettiominuter) hade båda så mycket träningsvärk att det ej gick att gå i trappor efteråt. Faktum var att vi haltade i tre dagar. Ljuva tider minst sagt.

Jag frågar alltid "vad tänker du på?" och efteråt undrar jag alltid varför jag frågat. Till vissa. Som om man skulle få veta på riktigt eller som att man själv skulle berätta. Nej. Jag städar mitt kylskåp och hittar längst in en djuptallrik innehållande fem ihoptorkade makaroner. Varför har jag sparat FEM makaroner i en djuptallrik?!!

Allting känns lite såhär;
" Vi måste ha tålamod med Sverige. Året är 2010 och mattidningarna har fortfarande banantårta på omslaget"

och hur bra är inte den sakrala musiken. Som guld. Kom gör mig lugn.

Denna helg har varit den bästa jävla helg på länge. Jag och Mill har utövat samboskap och det är som alltid fantastiskt. Vi lagar mat samtidigt som vi skriker med till Bright Eyes, vi dansar genom hela huset och skriker sjunger går på bio och jag har min nyinköpta enorma vansinniga rosett. Vi sover under fleecefilten med rosor på. Köper presenter på stan och dricker take a way-kaffe. Snart är det vår och det rusar i kroppen. Asfalten är framme.  
---

You're the yellow bird that I've been waiting for